Klockan 22.00 Måndag

Ja, klockan är i och för sig inte riktigt 22.00. Sitter här och tänkte skriva ett ytterst sexuellt blogg-inlägg, men ångrade mig, är lite för feg för sånt idag. Ska gå och spela beach-volley klockan 22.oo, måndag, den sextonde oktober med klasskamrater. Ett par tjecker, en finne, en från schweiz och så någon fransyska. En internationell kompott och så jag, svensk, tråkig, som inte vågar skriva om sex. Sån är jag.

Rösta för helvete

Ja, det är över och ja, det är tjatigt. Reinfeldt och Persson och Göran och Lars Lejonborg och alla andra fina efternamn eller tjocka personer som sitter där på höga hästar. Hyckleri, säger vissa. Demokrati, säger nog de flesta. En del påpekar alternativen, fascism och diverse diktatorsvarianter, och använder dessa som en piska för att få det svenska folket att gå och rösta.

Men egentligen har den svenska regeringen ingen mer makt än att prata och besluta. De kan inte handla. De kan besluta om handling, men de kan inte handla själva.

Min undring är var ligger faran i att vi inte går och röstar?

Det är ju bara snack och fancy beslut.

Att vakna upp...

Solens kaskader av värme och som en påminnelse av vår Herres närvaro, eller åtminstone närvaron av något större än lilla mig. Rakt i ansiktet, genom ögonlocken, in i ögonen och små svalkande ljusvågor väcker mina grå. Små stick från solskenet som påminner mig om att jag inte är död. Bägaren av medvetenhet över livet fylls sakta men säkert till kanten. Nästan så att det rinner över. Vad skönare kan vara än att vakna så?