Att vakna upp...

Solens kaskader av värme och som en påminnelse av vår Herres närvaro, eller åtminstone närvaron av något större än lilla mig. Rakt i ansiktet, genom ögonlocken, in i ögonen och små svalkande ljusvågor väcker mina grå. Små stick från solskenet som påminner mig om att jag inte är död. Bägaren av medvetenhet över livet fylls sakta men säkert till kanten. Nästan så att det rinner över. Vad skönare kan vara än att vakna så?