Cynism

Att hjälpa andra, är det en annan form av egoism?

Det sägs så. Men jag skulle vilja påstå att kan denna syn på hjälpandet, på altruismen bara är något som ligger i tiden. Det är fräckt att acceptera tankar som vrider och vänder på perspektiven. Vi lever också i en kultur som är högst individualiserad. Det kollektiva och gemenskapen är lite fult. Det är klart att det då inte finns människor som har intentionen att hjälpa andra, utan att själva vinna på det.

Jag tror vi människor i grund och botten är dumma, sociala djur som gillar att döva sig själva med dans och droger. Intellektualiserandet har tagit bort den fina sidan av oss själva. Den sidan som också gillar att ta hand om sina äldre, sina barn och sina vänner. Där beröring, beröm och ömhet är faktiska och naturliga sidor av människan. Klart det finns altruister. Det är väl ingenting att skämmas för?