Kaos
Hur hanterar man kaos?
posted by Belsebubben | 15:40
Mnuff
Här finns ofärdiga tankar. Små funderingar kring vardagen, människan och livet. Lösryckta blad från mina och kanske dina tankars dagbok. Det handlar varken om varför eller därför, utan om något mittemellan. Du är välkommen med dina undringar, likväl poänglösa såväl som nödiga inlägg.
- Cynism
- Förväntningar och planering
- Tidens tand
- Viljan att uttrycka sig
- Tredje part-effekten
- En kortvarig tanke
- Mnuff kan vara viljan att skriva eller läsa en dik...
- Du är allt för söt, Jimmy. Tänka sig att du med di...
- Drömmar
- Efter fyllan...
11 Comments:
¿qué chaos?
Tja vilket som, kaos i det inre, det yttre, arbetsuppift, kreativitet, grupper, kontroll. Vad är kaos för dig? Och i så fall hur hanterar man det.
Fyllekaos är ett kaos jag upplevde igår. Capzning, uschiamig. Iaf, jag löste det med att gå hem och sova. Vakna upp halv åtta och mådde prima.
Kaos i det yttre, typ skola, statslig byråkrati, man skall fixa grejjer osv. sådant löser jag rationellt. Tar ett steg tillbaka, analyserar situationen. Vad är det som är problemet, kanske skriver en lista. Sedan börjar fokusera på en bit i taget.
Kaos för mig är en massa problem som tillsammans blir oöverskådeligt.
Lös kaos genom att ordna det. Katagorisera problemen. Kaos är ju ostruktur, lös det med att strukturera.
Men vad menar du med kaos med kreativitet? vad blir problemet?
När jag undrade, funderade jag kring kaos som kaos, snarare än ostruktur. Om det nu finns nån skillnad, mer än ord.
Hur som helst, kaos är ju granne med gud, som det heter. Ur kaos föds ordning och ordning blir ju till slut kaos igen. Tittar man för länge på kaos med strukturens redskap så blir allt mer kaos, och slutar man använda struktur verkar det förfalla till kaos också.
Har jag någon poäng här? Vad ville jag veta egentligen? Tja, jag tror att det som är kaos är nog väldigt svårt att hantera med kontroll. Kontroll hindrar, dämpar fördelarna med kaos. Som i kreativitet: Du behöver kaoset, och du ska strukturera kaoset, som du säger, men för mycket struktur leder till kontroll.
Kontroll förutsätter att du kan isolera kaoset till ett "system". Men systemen interagerar på likväl mikronivå såväl som på makronivå, det är komlexiteten av samband, på holistisk nivå, samt komplexiteten av detaljer, på den lilla nivån, som utgör kaos. Och jag antar att det är omöjligt för det mänskliga psyket att perfekt strukturera ens en nivå, säg, välj makro- eller mikronivå. Detta leder till slutsatsen att du måste välja perspektiv: Vilken nivå skall jag strukturera?
Detta i sig leder till ytterligare en fråga: Vilken nivå värderar jag vara viktigast och mest praktisk för mig själv, som jag önskar strukturera?
Oj, nu börjar min hjärna koka över.
Ta ett praktiskt exempel: Fyllekaos.
1) Ska jag på en mer "detaljnivå", så som du beskriver, lösa det med att gå hem, dricka vatten och sova. Stegvis motarbetar jag kaoset för att återgå till "mer" ordning. (svårmätbart, men godtyckligt)
2) Eller ska jag på en mer "makronivå", för att få mer ordning; låt oss säga nästa dag; genom att acceptera faktumet att alla blir fulla och alla beter sig konstigt då och då med alkohol i sig. Jag generaliserar mitt upplevda kaos och jämför det med andras mini-kaos, som vi antar fyllan är, och ur ett holistiskt perspektiv hämtar jag ordningen.
Fick vi ordning på det där? Eller var jag väldigt entropisk och kaotiskt i mitt resonemang?
du krånglar till det. Maximerare eller vad det nu hette.
du frågade vad kaos var för mig, och det är okontroll, eller kanske hellre okoll. När man inte kan orientera sig.
kanske när man inte förstår.
Men man behöver ju inte strukturera allt kaos.
Om du rum med en dörr. Rummet är fyllt med kaos. (sidfråga, är kaoset kontrollerat eller itne? Låt oss säga att det inte är det.)
Då behöver du bara kontroll över dörren för att ta vara på det kaoset du vill använda dig utav. Du behöver ju inte arkivera och markera allt kaos in i detalj, det skulle vara slöseri.
(skulle det vara så att kaoset är kontrollerat om det är i ett stängt rum, då har du ju enkelt skapat kontroll, på makronivå)
Min poäng är väl att du inte behöver kontrollera allt kaos för att få ut "fördelarna med kaos". Kommer en idé från kaos så måste du ju själv släppa ut den genom dörren och strukturera den för att den skall kunna göra någonting. Utan ett pattern så är det ju bara kaos, och kaos är en instabil form. Ineffektiv, och oanvändbar.
Tja, jag vet inte om jag krånglar till det, eller om det finns en fara med att förenkla saker och därmed gå miste om det väsentliga. Alla mynt har två sidor.
Hur som helst, kortfattat har jag två poänger:
1) Jag tror inte kaos behöver vara en instabil massa, något som är ineffektivt. Det kan väl vara effektivt i vissa sammanhang, som i hyperkonkurrens.
2) Jag tror det ligger en fara med allegorin rum och dörr och med kaoset i rummet, borde vara tvärtom.
Men först vill jag definiera kaos; vad jag tror det är, nu när du har inspirerat mig till att tänka lite vidare.
Kaos innefattar flera system som överlappar varandra och skapar en hög grad av komplexitet att det är svårt att urskilja vad som ger kaoset dess egenskaper, hur dessa egenskaper kommer att förändras och det går inte lokalisera i kaoset vad orsakerna till dess beteende är.
Därmed är det svårt att jämföra kaoset med ett rum och en dörr, hela bilden förutsätter kontroll, ordning och kaoset är inte visualiserat i den bilden. Jag tror att kaos är större än rummet, kaos har rötter in andra system som är svåra att lokalisera, men vi vet att det påverkar, även om hur och varför är svårt att förutse.
Kanske är medvetendet och dess förmåga till struktur... (jag vill inte säga kontroll, för det tror jag inte människans system är kapabel till i hög grad, som en dator eller maskin kan.) (däremot tror jag människan är bra kapabel till struktur och duktig på det),
...kanske är medvetandet och dess förmåga till struktur rummet och dörren leder ut till kaos. Du sitter inlåst i ditt rum och det enda som kan passera dörren är det som har blivit ordnat. Utanför ligger världen så som den verkligen ser ut, men medvetandet är för litet för att processera den. Processera allt kaos där ute. Men sen är medvetandet så jävla bra på att lura sig själv att den har "kontroll" över sig själv.
Meningslöst av mig att poängtera bilden kan man tycka, men bilder är väldigt bra för att förstå något svårt.
Sen ville jag diskutera om kaos är ineffektivit eller inte. Nu är jag inte så bevandrad i kaosteori, över huvud taget, även om jag märker att diskussionen hitills har gjort mig intresserad. Men jag vet att det finns inom organisationsforskning en del kaosteoretiker som talar om "effektivt" kaos. För i organisationer kan det hända att struktur och kontroll dämpar och hämmar hela organisationen och därmed leder till konkurs eller svaga möjligheter att överleva på marknaden. Detta gäller mest i hyperkonkurrens. Där kaos är bra, och viktigt som en konkurrensförmåga. Topledningen snarare förenklar så att hinnan av regler mellan omgivning och företag minskar och därmed kan omgivningen påverka företaget med impulser och spontana strategier.
Jag försöker minnas vad Tor Nörretranders skrev i Märk Världen om (vad vad det? randomness, patterns, something else?). Det illustrerades iaf 3 bilder. Alla bilder var något slags myrornas krig variatn, då den med minst entropi hade en väl synlig struktur, bilden i mitten hade lite mindre och sista bilden hade total ostruktur.
-Eller?
Jag är av den trosuppfattningen att allt kan förklaras med en algoritm. Att allt har ett mönster. Då menar jag oxå att det är människan som skapar kaos, då det inte existerar av sig självt. Kaoset är det vi inte klarar av att se ett bakomliggande mönster.
Men det var nog mest några sidotankar.
Jag förstår inte riktigt vad kaosteoretikerna inom organisationsforskning menar med kaos, hur de definierar kaos.
Lite tankar på ditt inlägg:
"struktur och kontroll dämpar och hämmar hela organisationen"
Jag tycker de talar om byråkrati och rutiner. Att om företagen är för rigida i sina processer kan de itne improvisera. Vilket jag håller med om. Ett företag som inte kan anpassa sig är ju dömt att gå under, survival of the fittest heter det ju.
"Där kaos är bra, och viktigt som en konkurrensförmåga."
Om du är en dålig fäktare, och möter en skicklig fäktare, då kan det vara en bättre strategi att fäkta helt slumpmässigt, och inte försöka tänka på stratgi. Alla har ju hört om nybörjartur, när det faktist i själva verket handlar om att motståndaren inte kan anpassa sin avancerade strategi på en helt slumpmässig motståndare. På det sättet blir väl "kaoset" en slags slumpmässig handling hos företaget.
Däremot kan jag tänka mig att ett företag i en statisk miljö, som faktist inte behöver anpassa sig lönar sig bättre att vara som ett väloljat urverk. Utan massa damm som kommer in och slöar ned..
Samt vice versa, i en dynamisk miljö, måste man vara flexibel.
Fast vad vet jag, lekman som jag är.
Angående det sista, även om det blev lite företagsbetonat nu, och det är mitt fel och det var egentligen inte meningen, så har du hur som helst helt rätt. Väloljade stora mastodonter till företag vad gäller rigida strukturer mår bäst utan dynamik, eller vi kan säga, komplexitet i omgivningen.
Det där med fäkta, eller nybörjarturbilden/grejen, köper jag. Gav mig lite insikter angående org.teorier. Något som låg framför näsan på mig, uppenbarade sig av någon på området mindre beläst. Där fick jag, det kändes skönt. =)
Sen angående dina sidotankar. För att ha nåt o säga och känna mig viktig. Nja. I alla fall:
Håller med om att kaoset är människan som inte kan se det bakomliggande mönstret: Ergo, det är en upplevelse från människan. En företeelse i språket och i tanken.
En algoritm är det oxå. Att man faktiskt tror att man ser ett mönster och ger det en algoritm och tittar åt "rätt" håll, det vill säga; hittar (konstruerar) bevis för det och så köper vi det. På 1700-talet var man övertygad om att det bodde människor på månen, ja, under denna underbara upplysningstid, för att det fanns mönster på ytan. Tja, jämförelsen håller inte ända fram till min poäng.
Men jag tror att du har rätt, vill man så finns det. Men det kan lika gärna vara fel i en annan skalle, med ett annat par ögon, i ett annat forskningsfält. Du har rätt, men det behöver inte vara sant. =)
Eller?
samtidigt som man kan ge allt algoritmer så tror jag inte heller att vi vet så mkt egentligen. Men det är ju så det fungerar, man måste göra ett visst antaganden för att kunna fortsätta. tillslut kanske det visar sig att jorden inte alls är rund utan fyrkantig, med 4 olika kärnor som gör att gravitationen blir helt kaiko och vi antar att den är rund. :)
Ja... kanske. Det viktigaste är nog att vi är överens så att vi människor kan förstå varandra.
Personligen tror jag inte att det finns ett universum i fysisk bemärkelse utanför jorden. Satelliter och liknande vi skickar upp får bara se de fysiska manifestationerna av jordens och gaia-medvetandets "minnesceller", fast egentligen är det en resa inåt, inte utåt. Alla galaxer och stjärnor flera ljusår härifrån är egentligen manifesterad längtan efter ordning och lycka, vår potential att bli bättre människor. "Dimensioner", världar där våra idéer är verklighet, där vår verklighet är bara en idé.
=)
hehe, fin idé :)
Skicka en kommentar
<< Home