Att vakna upp...

Solens kaskader av värme och som en påminnelse av vår Herres närvaro, eller åtminstone närvaron av något större än lilla mig. Rakt i ansiktet, genom ögonlocken, in i ögonen och små svalkande ljusvågor väcker mina grå. Små stick från solskenet som påminner mig om att jag inte är död. Bägaren av medvetenhet över livet fylls sakta men säkert till kanten. Nästan så att det rinner över. Vad skönare kan vara än att vakna så?

Tentor...

Jag lämnade just tentasalen. Alla satt tysta, förmodligen tystare än under en begravningsceremoni i kyrkan. Inte ens knastret från mötet mellan penna och papper hördes. Om jag skulle lyssna riktigt noga, skulle jag kanske höra det lilla elektriska surret från nerver och hjärnceller som samarbetar. Men bara kanske.

Jag ritade upp alla strategiska modeller; PESTEL, 5 forces framework, Innovation intencity etc. Och jag visste vad jag skulle svara, samtidigt förstod jag att det är inte på lekmannanivå det här. Det ska vara forskningsförberedande, eller åtminstone reflektera så långt det går att komma i studier utan att forska, vilket borde innebära att jag måste kunna mer än modeller och jag måste göra mer än bara förstå. Jag måste använda kunskapen.

Och då insåg jag att det var bara minimikravet. Jag måste även kunna värdera, dels kunskapen och dels hur jag använder den. Analyser är för nybörjare insåg jag. Syntes, värdering och handling i tanken är steg jag måste ta för att passera nybörjaren.

Så jag lämnade in blankt.

Kreativitet

Överallt säger folk, vare sig det är arbetsgivare som söker personal, eller om det är skolprojekt, eller en kompis som vill göra något jippo av en fest eller dylikt: att det är önskvärt att man är kreativ. Men egentligen vad är det som eftersöks när vi säger kreativitet? För många vill ju inte ha de där riktigt "kreativa" och knäppa idéerna i alla fall, utan de mottas med viss skeptisism och med ett höjt ögonbryn. Ska man vara "lagom" kreativ och hur går det ihop med att vara riktigt kreativ?

Finns det någon som har svar på det?