Tidens tand

Ibland vill jag bara skrika rakt ut. Tiden går alldeles för fort och jag skulle vilja gå och lägga mig i min mammas livmoder igen. Men så kommer jag att tänka på att tiden den existerar ju egentligen inte. Den är bara en mock-up, det enda som händer är att planeterna går runt i sina banor ju. Och då blir jag så glad för då innebär det ju att jag kan ta det helt lugnt. Jag har ju inte bråttom egentligen. Så då kan jag i lugn och ro lyssna på väggklockan som sakta tickar och betrakta pendeln som sakta svänger fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är meditativt... Kanske ska jag plocka bort ett visset blad från pelargonian. Så kan vi vara glada tillsammans, hon och jag.

Viljan att uttrycka sig

Viljan att uttrycka sig (vare sig det är dans eller reklam...) Varför finns den?

Tredje part-effekten

Har ni lagt märke till tredje part-effekten? Jag började lägga märke till den för ett par år sen, när en tjejkompis och jag diskuterade kring det. Och så började vi observera och kom fram till att det är en intressant effekt.

Effekten går ut på att det finns två som har ett starkt och bra band. Jag kallar dessa för "de två". Det kan vara två kompisar, vänner eller ett par.
När en tredje part, en tredje person kommer in i "de två" så ska ni märka vad som händer efter antingen ett par minuter, eller efter ett par timmar. "De två" med starkare band börjar berätta om smärre negativa aspekter hos varandra inför den tredje. Eller att de bjäbbar lite, eller snackar mot varandra och uppvisar olika åsikter. På ett eller annat sätt försöker de särskilja varandra inför den tredje parten. De uppvisar också att de tycker om varandra; den känslan finns också där.
Men kanske handlar det om en identifikationsprocess, att visa att vi två är minsann inte lika. Jag tror också att det handlar om en öppna-upp-process: Att visa att du är välkommen in i vår gemenskap; "trots att vi har ett starkare band med varandra än med dig, så är du betydelsefull som sällskap." Den tredje processen som jag ser och spekulerar kring kan också vara: "Åh, nu behöver jag lufta mig inför dig och det är lättare när en tredje part är här. Vad har den tredje parten för åsikter och tankar kring det här?" Den tredje parten blir i sådana fall ett "vittne" och ibland en tillfällig "domare". Jag har alltså observerat tre tecken för den tredje part-effekten:
1) "De två" uppvisar identitetskillnader
2) "De två" tar tillfälligt avstånd från sitt starka band och "öppnar upp".
3) "De två" tar upp oavslutade diskussioner, dispyter och tankar med den tredje för att eventuellt hitta avslut. De "luftar".

"De två" agerar annorlunda på tu man hand. Då har den "tredje part-effekten" upplösts och då har inga av "de två" samma behov att visa vare sig identitetsskillnader, öppna-upp-beteenden eller lufta sig-beteenden. Tredje-part-effekten går lättast att märka av i just grupper om tre, men kan märkas av stundtals i större grupper. Fast ofta griper andra gruppdynamiska processer in i större grupper och "de två" bildar formation och uppvisar starkare band gentemot andra än i grupper om tre.

Jag tror att ju mer åsiktspluralism som du får lov att märka av från "de två", ju bättre tycker de om ditt sällskap. Jag har erfarenheten att när jag kommit i "de två", eller när tredje person har kommit in i "de två", där jag varit inkluderad, så behöver inte den tredje part-effekten finnas. Det brukar ofta upplevas som mer tryckt stämning. Den tredje part-effekten torde således vara i de flesta fall positiv. Eller?